Ha! en blog, eller är blogg ska det väl vara, det är ju trots allt svenska detta språk och någon måtta på engelskans inträde, även i detta forum internet, får det lov att vara. Jag har aldrig förstått varför man egentligen bloggar, varför ödsla tid på att prestera ett vettigt inlägg när vinsterna för arbetet är så luddiga? Vad söker man vinna? Att höja sin röst över det så omtalade medie-bruset? Är då nätet ett ställe att söka gehör, när det startas en ny blogg (den här tillexempel) varje sekund?
Det hör väl till människans natur, inbyggd någonstans mellan tummen och centralloben finns en stark vilja att veta att vi definitivt och kännbart har påverkat vår omgivning. Vi byggde pyramider, den kinesiska bron, plöjde åkrar och allt det där. Synbart i alla högsta grad. Men idag skyfflar vi lite papper på jobbet och kommer hem och glor på tv. Det är ingen som ser mig när jag ser på tv, ingen som noterar att jag tyckte att reklampausen var för lång igen och filmen var kass. Men om jag bloggar om det, och en enda person läser om det, då är det någon annan som vet. Bara det bekämpar människans kanske största rädsla- att hon ska gå obemärkt genom livet. Och vem vet, kanske blir jag den klaraste lysande stjärnan i cyberspace. Eller någon kanske länkar vidare min blogg till en vän, och så börjar det långsamt sprida sig, som den utnötta metaforen om vattenringarna.
Eller som en virusepidemi för den delen. Vi har ju sett filmerna som fäller vassa liknelser mellan mänskligheten och virus, mänskligheten som tar över och förstör allt i dess värld och inte har vett nog att hejda sig förrän det som parasiteras (planeten jorden råkar det vara) är brukat sönder och samman. Men nu kan våra hemmafilmer spridas som virus världen över och vi själva bestämma innehållet. Om jag skulle fritt välja innehåll skulle jag nog börja med att även en måndagkväll skulle ha något överhuvudtaget. Och om jag skulle blogga, det känner jag redan nu, skulle jag vara en sådan som inte hade vett nog att censurera sig. Blogginlägg tre kommer fyllas av smaskiga detaljer rörande mina kärleksproblem, varför jag eventuellt känner mig deppad, och vem jag hatar på jobbet och varför. Det kommer bli dö-smaskigt, länka vidare till dina vänner och följ med i den rafflande historien som jag kallar mitt liv.
